• Blogg

2011 > 08

Vad händer om vi inte lyssnar till våra nattliga drömmar?

Inspirerad av det klipp jag idag lade ut på mina Facebooksidor så vill jag gärna spinna vidare  på det...

 

I detta klipp får Marie-Lousie von Franz, som var C G Jungs närmaste elev och efterföljare, och själv psykoterapeut och författare till ett flertal psykologiböcker, frågan om vad som händer om och när vi inte kommer ihåg våra nattliga drömmar....
Hon svarar  klokt och klarsynt med att påpeka att om vi inte är i kontakt med drömvärlden, med det omedvetna och inte lyssnar  till dessa signaler -  leder det till det neurotiska beteende, som vi kanske inte är benägna att kalla för ett neurotiskt beteende, men som ändock är just det - nämligen rastlöshet. Hon liknar det vid en uppdämd, icke erkänd omedveten energi som gör att många av oss "speedar" omkring i tillvaron på ett många gånger hysteriskt sätt.
Det ligger som jag ser det mycket i det. Att alltid ha ett nästan tvingande behov av att "vara aktiv", "få mycket gjort" , "ha svårt att sitta still" etc har ju naturligtvis en baksida. I våra mest energiska tillstånd kanske vi håller på med att hanterar en ångest utan att ha en aning om att det är det vi egentligen gör. Skulle vi stilla oss, lämna plats för att möta tystnaden så hinns reflektion, tankar och känslor ikapp - och ges då chans att tala om för oss de förändringar och kursändringar vi behöver  lyssna till. Men just detta - att verkligen välkomna stillheten - skrämmer många av oss eftersom när de signalerna börjar göra sig hörda och kräva att bli lyssnade  till - kanske genom tilltagande oönskade tillstånd av fysiska och psykiska obehag -vänder många av oss ryggen till och försöker springa därifrån och söka upp ännu mer frenetisk aktivitet eller dövar signalerna i alkohol, lugnande tabletter, mat etc som försök att undkomma sanningarna.
Och det hela bottnar i en tragisk missuppfattning eftersom dessa signaler aldrig någonsin vill oss något annat än bara väl. Precis som i nattens mardrömmar då vi jagas av monster eller olika skrämmande varelser som egentligen är en aspekt av en sida inom oss - utklätt till något skrämmande - och även där försöker springa ifrån oss själva..
Jag är inte av den uppfattningen att den enda saliggörande vägen till självinsikt är genom att studera budskapet i nattens drömmar. De finns givetvis flera vägar till detta - även om jag själv valt att intressera mig för denna "pang-på- rödbetan" väg till självkännedom just för att den så tydligt visar på vad vi inte vet om oss själva men behöver erkänna för att upprätthålla harmonin i våra liv.
Läs hela inlägget »

Personlig utveckling - eller Personlig av-veckling?

Jag återkommer - igen - till att jag tror att den personliga utvecklingen går - och måste gå - genom 3 olika steg:
1: a fasen: 
Man tror inte alls att tankar och känslor påverkar vårt liv och vår livssituation. Ingenting har någon egentlig mening och slumpen existerar. I denna fas har vi heller inte förstått att allt vi gör, tänker, känner absolut och 100%-igt vänder tillbaka till oss själva - utan undantag. I detta steg finns "ondskan" bara utanför oss själva - och erkänns sällan eller aldrig som något som bor inuti den egna personligheten.
2:a fasen: Jo... - man börjar förstå att man själv verkligen är orsaken i sitt eget liv och också magneten till det man tidigare kallade "slumpen", otur etc...Man lämnar mer och mer dörrmatte-beteendet och offer-rollen, och börjar gilla att ta ansvar över sitt eget liv, eftersom man inser de enorma vinsterna med just det. Man tränar flitigt mental träning och sätter sina målbilder och upprepar sina affirmationer. I detta stadium inser man mer och mer att vi alla är sammansatta av både svart - och vitt - och det är inte längre lika hotande.
3:e fasen: Efter att ha praktiserat detta en tid så börjar man våga släppa på egots kontrollbehov - för man inser mer och mer att det är precis det som det iallafall alltför ofta handlat om...- och överlåter åt Livet, Källan; Gud/Gudinnan - kalla det vad du vill - att absolut ha ett ord med i laget. Vi börjar t o m kunna ta till oss djupt i hjärtat att vi inte alls vet vad som är bäst för oss - och vi inser dessutom att det inte alls blir som vi tänkt oss - all mental träning till trots - för att det finns en absolut orsak och mening till just det.  Vi börjar "luckras upp" för att bli mottagliga för "något mer"...Vi är här inte lika benägna att hålla på med vår mentala träning och målbildande på liknande "panikfrusterat"-sätt som tidigare - eftersom vi just insett att vi inte har fullständig kontroll på läget utan vågar "lämna över " mer och mer. Vi vågar börja lyssna. Hjärtat talar med starkare och starkare stämma, vi hittar vårt "kall", vi agerar mer och mer utifrån ett inspirerat läge och bara "gör", bara "handlar" i de lägena.
Vi vågar låta livet "drabba oss" på ett helt annat sätt - välkomnar det till och med - lever mer och mer i tillit och acceptans av allt som sker eftersom vi just insett att det absolut och 100% finns en mening med att vi är just där vi är, i just precis de omständigheterna. Inget är "fel", ingen gör "fel". Kriget mot nuet, andra och oss själva har slutat. Allt är precis - just då - som det skall vara....och vi vågar omfamna det. Detta steg är inte ett läge av resignation och uppgivenhet - utan tvärtom en oerhörd vördnad och ödmjukhet inför livet och alla dess mysterier som vi långt ifrån har fullständig koll på - även om vi själva så gärna vill tro det.... Snarare är denna fas en välgörande och naturlig kontrollkapitulation, som egentligen är den enda hållbara vägen till verklig kraft och glädje i allas våra liv.
Så .... det tycks mig nu som att "trenden" inom området personlig utveckling i hög grad handlar om att lämna den gamla mentala sysselsättningen - vänsterhjärnefokuset - och mer och mer övergår till att handla om att just samverka med den kraft som vi alla är en del av - Livet, Källan, Naturen...Och lära oss att följa den viljan istället - eftersom den är så mycket klokare än allas våra egon tillsammans.
Och det är en vilja och kraft som ännu mer än vad vi kanske förstått tidigare gör att rätt man hamnar på rätt plats, att alla våra talanger och förmågor används och tas tillvara på absolut bästa sätt, att alla kommer till sin rätt på det sätt som gagnar helheten.
Vilken befrielse ligger inte i detta!

Agneta Oreheim
www.agnetaoreheim.se
Läs hela inlägget »

Premiär idag för nya hemsidan!

www.agnetaoreheim.se som lades ut alldeles nyss - och bloggen....Mitt gamla företag Auriga astrologikonsult har nu gått i graven och Anath personlig utveckling släpper jag oxå...De ersätts istället av detta - "Agneta Oreheim - för kraften inom dig"...

Skall bli kul att skriva små funderingar, reflektioner och lite annat.

Ha det fint - vi ses!

Läs hela inlägget »

2011 > 08

Vad händer om vi inte lyssnar till våra nattliga drömmar?

Inspirerad av det klipp jag idag lade ut på mina Facebooksidor så vill jag gärna spinna vidare  på det...

 

I detta klipp får Marie-Lousie von Franz, som var C G Jungs närmaste elev och efterföljare, och själv psykoterapeut och författare till ett flertal psykologiböcker, frågan om vad som händer om och när vi inte kommer ihåg våra nattliga drömmar....
Hon svarar  klokt och klarsynt med att påpeka att om vi inte är i kontakt med drömvärlden, med det omedvetna och inte lyssnar  till dessa signaler -  leder det till det neurotiska beteende, som vi kanske inte är benägna att kalla för ett neurotiskt beteende, men som ändock är just det - nämligen rastlöshet. Hon liknar det vid en uppdämd, icke erkänd omedveten energi som gör att många av oss "speedar" omkring i tillvaron på ett många gånger hysteriskt sätt.
Det ligger som jag ser det mycket i det. Att alltid ha ett nästan tvingande behov av att "vara aktiv", "få mycket gjort" , "ha svårt att sitta still" etc har ju naturligtvis en baksida. I våra mest energiska tillstånd kanske vi håller på med att hanterar en ångest utan att ha en aning om att det är det vi egentligen gör. Skulle vi stilla oss, lämna plats för att möta tystnaden så hinns reflektion, tankar och känslor ikapp - och ges då chans att tala om för oss de förändringar och kursändringar vi behöver  lyssna till. Men just detta - att verkligen välkomna stillheten - skrämmer många av oss eftersom när de signalerna börjar göra sig hörda och kräva att bli lyssnade  till - kanske genom tilltagande oönskade tillstånd av fysiska och psykiska obehag -vänder många av oss ryggen till och försöker springa därifrån och söka upp ännu mer frenetisk aktivitet eller dövar signalerna i alkohol, lugnande tabletter, mat etc som försök att undkomma sanningarna.
Och det hela bottnar i en tragisk missuppfattning eftersom dessa signaler aldrig någonsin vill oss något annat än bara väl. Precis som i nattens mardrömmar då vi jagas av monster eller olika skrämmande varelser som egentligen är en aspekt av en sida inom oss - utklätt till något skrämmande - och även där försöker springa ifrån oss själva..
Jag är inte av den uppfattningen att den enda saliggörande vägen till självinsikt är genom att studera budskapet i nattens drömmar. De finns givetvis flera vägar till detta - även om jag själv valt att intressera mig för denna "pang-på- rödbetan" väg till självkännedom just för att den så tydligt visar på vad vi inte vet om oss själva men behöver erkänna för att upprätthålla harmonin i våra liv.
Läs hela inlägget »

Personlig utveckling - eller Personlig av-veckling?

Jag återkommer - igen - till att jag tror att den personliga utvecklingen går - och måste gå - genom 3 olika steg:
1: a fasen: 
Man tror inte alls att tankar och känslor påverkar vårt liv och vår livssituation. Ingenting har någon egentlig mening och slumpen existerar. I denna fas har vi heller inte förstått att allt vi gör, tänker, känner absolut och 100%-igt vänder tillbaka till oss själva - utan undantag. I detta steg finns "ondskan" bara utanför oss själva - och erkänns sällan eller aldrig som något som bor inuti den egna personligheten.
2:a fasen: Jo... - man börjar förstå att man själv verkligen är orsaken i sitt eget liv och också magneten till det man tidigare kallade "slumpen", otur etc...Man lämnar mer och mer dörrmatte-beteendet och offer-rollen, och börjar gilla att ta ansvar över sitt eget liv, eftersom man inser de enorma vinsterna med just det. Man tränar flitigt mental träning och sätter sina målbilder och upprepar sina affirmationer. I detta stadium inser man mer och mer att vi alla är sammansatta av både svart - och vitt - och det är inte längre lika hotande.
3:e fasen: Efter att ha praktiserat detta en tid så börjar man våga släppa på egots kontrollbehov - för man inser mer och mer att det är precis det som det iallafall alltför ofta handlat om...- och överlåter åt Livet, Källan; Gud/Gudinnan - kalla det vad du vill - att absolut ha ett ord med i laget. Vi börjar t o m kunna ta till oss djupt i hjärtat att vi inte alls vet vad som är bäst för oss - och vi inser dessutom att det inte alls blir som vi tänkt oss - all mental träning till trots - för att det finns en absolut orsak och mening till just det.  Vi börjar "luckras upp" för att bli mottagliga för "något mer"...Vi är här inte lika benägna att hålla på med vår mentala träning och målbildande på liknande "panikfrusterat"-sätt som tidigare - eftersom vi just insett att vi inte har fullständig kontroll på läget utan vågar "lämna över " mer och mer. Vi vågar börja lyssna. Hjärtat talar med starkare och starkare stämma, vi hittar vårt "kall", vi agerar mer och mer utifrån ett inspirerat läge och bara "gör", bara "handlar" i de lägena.
Vi vågar låta livet "drabba oss" på ett helt annat sätt - välkomnar det till och med - lever mer och mer i tillit och acceptans av allt som sker eftersom vi just insett att det absolut och 100% finns en mening med att vi är just där vi är, i just precis de omständigheterna. Inget är "fel", ingen gör "fel". Kriget mot nuet, andra och oss själva har slutat. Allt är precis - just då - som det skall vara....och vi vågar omfamna det. Detta steg är inte ett läge av resignation och uppgivenhet - utan tvärtom en oerhörd vördnad och ödmjukhet inför livet och alla dess mysterier som vi långt ifrån har fullständig koll på - även om vi själva så gärna vill tro det.... Snarare är denna fas en välgörande och naturlig kontrollkapitulation, som egentligen är den enda hållbara vägen till verklig kraft och glädje i allas våra liv.
Så .... det tycks mig nu som att "trenden" inom området personlig utveckling i hög grad handlar om att lämna den gamla mentala sysselsättningen - vänsterhjärnefokuset - och mer och mer övergår till att handla om att just samverka med den kraft som vi alla är en del av - Livet, Källan, Naturen...Och lära oss att följa den viljan istället - eftersom den är så mycket klokare än allas våra egon tillsammans.
Och det är en vilja och kraft som ännu mer än vad vi kanske förstått tidigare gör att rätt man hamnar på rätt plats, att alla våra talanger och förmågor används och tas tillvara på absolut bästa sätt, att alla kommer till sin rätt på det sätt som gagnar helheten.
Vilken befrielse ligger inte i detta!

Agneta Oreheim
www.agnetaoreheim.se
Läs hela inlägget »

Premiär idag för nya hemsidan!

www.agnetaoreheim.se som lades ut alldeles nyss - och bloggen....Mitt gamla företag Auriga astrologikonsult har nu gått i graven och Anath personlig utveckling släpper jag oxå...De ersätts istället av detta - "Agneta Oreheim - för kraften inom dig"...

Skall bli kul att skriva små funderingar, reflektioner och lite annat.

Ha det fint - vi ses!

Läs hela inlägget »

2011 > 08

Vad händer om vi inte lyssnar till våra nattliga drömmar?

Inspirerad av det klipp jag idag lade ut på mina Facebooksidor så vill jag gärna spinna vidare  på det...

 

I detta klipp får Marie-Lousie von Franz, som var C G Jungs närmaste elev och efterföljare, och själv psykoterapeut och författare till ett flertal psykologiböcker, frågan om vad som händer om och när vi inte kommer ihåg våra nattliga drömmar....
Hon svarar  klokt och klarsynt med att påpeka att om vi inte är i kontakt med drömvärlden, med det omedvetna och inte lyssnar  till dessa signaler -  leder det till det neurotiska beteende, som vi kanske inte är benägna att kalla för ett neurotiskt beteende, men som ändock är just det - nämligen rastlöshet. Hon liknar det vid en uppdämd, icke erkänd omedveten energi som gör att många av oss "speedar" omkring i tillvaron på ett många gånger hysteriskt sätt.
Det ligger som jag ser det mycket i det. Att alltid ha ett nästan tvingande behov av att "vara aktiv", "få mycket gjort" , "ha svårt att sitta still" etc har ju naturligtvis en baksida. I våra mest energiska tillstånd kanske vi håller på med att hanterar en ångest utan att ha en aning om att det är det vi egentligen gör. Skulle vi stilla oss, lämna plats för att möta tystnaden så hinns reflektion, tankar och känslor ikapp - och ges då chans att tala om för oss de förändringar och kursändringar vi behöver  lyssna till. Men just detta - att verkligen välkomna stillheten - skrämmer många av oss eftersom när de signalerna börjar göra sig hörda och kräva att bli lyssnade  till - kanske genom tilltagande oönskade tillstånd av fysiska och psykiska obehag -vänder många av oss ryggen till och försöker springa därifrån och söka upp ännu mer frenetisk aktivitet eller dövar signalerna i alkohol, lugnande tabletter, mat etc som försök att undkomma sanningarna.
Och det hela bottnar i en tragisk missuppfattning eftersom dessa signaler aldrig någonsin vill oss något annat än bara väl. Precis som i nattens mardrömmar då vi jagas av monster eller olika skrämmande varelser som egentligen är en aspekt av en sida inom oss - utklätt till något skrämmande - och även där försöker springa ifrån oss själva..
Jag är inte av den uppfattningen att den enda saliggörande vägen till självinsikt är genom att studera budskapet i nattens drömmar. De finns givetvis flera vägar till detta - även om jag själv valt att intressera mig för denna "pang-på- rödbetan" väg till självkännedom just för att den så tydligt visar på vad vi inte vet om oss själva men behöver erkänna för att upprätthålla harmonin i våra liv.
Läs hela inlägget »

Personlig utveckling - eller Personlig av-veckling?

Jag återkommer - igen - till att jag tror att den personliga utvecklingen går - och måste gå - genom 3 olika steg:
1: a fasen: 
Man tror inte alls att tankar och känslor påverkar vårt liv och vår livssituation. Ingenting har någon egentlig mening och slumpen existerar. I denna fas har vi heller inte förstått att allt vi gör, tänker, känner absolut och 100%-igt vänder tillbaka till oss själva - utan undantag. I detta steg finns "ondskan" bara utanför oss själva - och erkänns sällan eller aldrig som något som bor inuti den egna personligheten.
2:a fasen: Jo... - man börjar förstå att man själv verkligen är orsaken i sitt eget liv och också magneten till det man tidigare kallade "slumpen", otur etc...Man lämnar mer och mer dörrmatte-beteendet och offer-rollen, och börjar gilla att ta ansvar över sitt eget liv, eftersom man inser de enorma vinsterna med just det. Man tränar flitigt mental träning och sätter sina målbilder och upprepar sina affirmationer. I detta stadium inser man mer och mer att vi alla är sammansatta av både svart - och vitt - och det är inte längre lika hotande.
3:e fasen: Efter att ha praktiserat detta en tid så börjar man våga släppa på egots kontrollbehov - för man inser mer och mer att det är precis det som det iallafall alltför ofta handlat om...- och överlåter åt Livet, Källan; Gud/Gudinnan - kalla det vad du vill - att absolut ha ett ord med i laget. Vi börjar t o m kunna ta till oss djupt i hjärtat att vi inte alls vet vad som är bäst för oss - och vi inser dessutom att det inte alls blir som vi tänkt oss - all mental träning till trots - för att det finns en absolut orsak och mening till just det.  Vi börjar "luckras upp" för att bli mottagliga för "något mer"...Vi är här inte lika benägna att hålla på med vår mentala träning och målbildande på liknande "panikfrusterat"-sätt som tidigare - eftersom vi just insett att vi inte har fullständig kontroll på läget utan vågar "lämna över " mer och mer. Vi vågar börja lyssna. Hjärtat talar med starkare och starkare stämma, vi hittar vårt "kall", vi agerar mer och mer utifrån ett inspirerat läge och bara "gör", bara "handlar" i de lägena.
Vi vågar låta livet "drabba oss" på ett helt annat sätt - välkomnar det till och med - lever mer och mer i tillit och acceptans av allt som sker eftersom vi just insett att det absolut och 100% finns en mening med att vi är just där vi är, i just precis de omständigheterna. Inget är "fel", ingen gör "fel". Kriget mot nuet, andra och oss själva har slutat. Allt är precis - just då - som det skall vara....och vi vågar omfamna det. Detta steg är inte ett läge av resignation och uppgivenhet - utan tvärtom en oerhörd vördnad och ödmjukhet inför livet och alla dess mysterier som vi långt ifrån har fullständig koll på - även om vi själva så gärna vill tro det.... Snarare är denna fas en välgörande och naturlig kontrollkapitulation, som egentligen är den enda hållbara vägen till verklig kraft och glädje i allas våra liv.
Så .... det tycks mig nu som att "trenden" inom området personlig utveckling i hög grad handlar om att lämna den gamla mentala sysselsättningen - vänsterhjärnefokuset - och mer och mer övergår till att handla om att just samverka med den kraft som vi alla är en del av - Livet, Källan, Naturen...Och lära oss att följa den viljan istället - eftersom den är så mycket klokare än allas våra egon tillsammans.
Och det är en vilja och kraft som ännu mer än vad vi kanske förstått tidigare gör att rätt man hamnar på rätt plats, att alla våra talanger och förmågor används och tas tillvara på absolut bästa sätt, att alla kommer till sin rätt på det sätt som gagnar helheten.
Vilken befrielse ligger inte i detta!

Agneta Oreheim
www.agnetaoreheim.se
Läs hela inlägget »

Premiär idag för nya hemsidan!

www.agnetaoreheim.se som lades ut alldeles nyss - och bloggen....Mitt gamla företag Auriga astrologikonsult har nu gått i graven och Anath personlig utveckling släpper jag oxå...De ersätts istället av detta - "Agneta Oreheim - för kraften inom dig"...

Skall bli kul att skriva små funderingar, reflektioner och lite annat.

Ha det fint - vi ses!

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter