• Blogg

2011 > 11

Astrologi och kvantfysik
Jag har precis läst den spännande boken "Fältet" av Lynne Mc Taggart, en sammanställning av den senaste forskningen inom kvantfysik...
Jag ser att samma tankegångar kommer upp i mig liksom på 80- och början av 90-talen då jag plöjde flera böcker om just kvantfysik av bl a Fritjof Kapra, Paul Davis, Dana Zohar m fl. De tankegångar som även nu aktiveras i mig, är det som handlar om det arbete jag haft sedan 80-talet - som astrolog. I några föreläsningar tog jag redan då upp det jag såg som paraleller mellan teorier om kvantfysiken och mitt sätt att se på hur astrologin fungerar. Det är även nu dessa resonemang som jag fastnar vid, och några citat från "Fältet" blir då extra intressanta:
"Möjligheten är att allting i framtiden redan existerar på en grundläggande nivå inom sfären för ren potential och när vi ser in i framtiden hjälper vi till att forma det eller skapa det på samma sätt som vi gör med en kvantenhet genom att observera den"....."Framtiden existerar redan i något sorts dimmigt tillstånd som vi kan börja aktualisera i nuet"......

Som astrolog jobbar jag just med detta "dimmiga tillstånd" detta "potentiella" tillstånd av möjligheter där tid och framtida händelser kan utläsas utan att jag som något orakel "spår" eller kan värdera den kommande händelsen/upplevelsen för en individ i termer bra eller dåligt...Jag har under årens lopp hamnat i otaliga diskussioner och till en del personers förvåning gång på gång hävdat att astrologin mycket väl kan fungera tillsammans med den fria viljan och det personliga ansvaret. De argument jag ofta stött på av oinsatta är att tron på astrologin just skulle vara i motsatsställning till den fria viljan, göra oss till viljelösa offer "påverkade" av planetkrafter som vi inte rår på och inte skulle ha en tillstymmelse till chans att genom vårt medvetande, våra tankar påverka vår livssituation, då allting är "förutbestämt"....

Men det intressanta är ändå hur vi som astrologer trots allt ändå KAN göra förutsägelser eller uttalanden om karaktären, som ofta visar sig vara just det som en individ upplever. Vad är det för "kod" vi kan läsa av? Vad är det för underliggande språk som vi kan tolka och som vi använder oss av och som gör att vi, utan att kunna uttala oss om utgången eller upplevelsegraden av en specifik händelse ändock kan påvisa att den iallafall kommer att upplevas och inom vilket område inom en individ - t ex känslomässigt, i arbetslivet etc - som den kommer att vara märkbar. Jag har under åren ofta citerat fysikern Paul Davis när jag haft mina astrologiföreläsningar, Inte för att han pratar om astrologi - utan för att han i citatet uttrycker hur han tror att universum fungerar. Men för mig kan det han förmedlar, precis lika gärna gälla just astrologin, som enligt mig är ett uttryck, ett språk för universum och de skeenden vi alla upplever och kommer att gå igenom. Citatet som kommer från boken "Den kosmiska planen" är:
"En tredje ståndpunkt är att det inte finns någon detaljerad plan, utan bara en samling lagar med inbyggda möjligheter att få intressanta saker att hända. Universum har då frihet att skapa sig självt under utvecklingens gång. Det allmänna utvecklingsmönstret är "predestinerat" - men inte detaljerna."
Detta citat handlar om den osäkerhetsfaktor som är en av grundteserna inom kvantfysiken, och som innebär att vi aldrig kan utesluta själva betraktaren - den som upplever - vilket gör att medvetandet är den avgörande faktorn i skapelsen på en subatomär nivå. Beroende på hur t ex ett försök att betrakta atomer genom ett mikroskop är upplagt finner man att de kan visa sig som antigen en partikel eller en våg.
Kopplat till astrologin så har vi här en parallell till det som jag nämnde tidigare, att aldrig själva utgången av en händelse eller upplevelse kan bestämmas med säkerhet - dvs om det är ngt som kommer att upplevas positivt eller negativt. Här finns och skall alltid finnas en osäkerhet beroende på faktorer som just medvetenhetsnivån i individen liksom moralen - något som aldrig kan utläsas i ett horoskop - och som alltid ger oss alla möjligheten att kunna "vända" negativa upplevelser till något positivt. Där kommer just det egna ansvaret och den fria viljan att bli avgörande - vi väljer hur vi tacklar utmaningar genom våra tankar och våra attityder.


Det astrologin kan bidra med är att visa på denna större plan, som Davis nämner i citatet, och vad vi i stora drag kommer att möta vad gäller utveckling och utmaningar i våra liv. Genom att använda oss av denna "kod", detta universums språk som alltså speglar skeenden både inom och utanför individen, kan vi få hjälp att bli bättre rustade och förberedda på att hantera dessa skeenden konstruktivt. Ser vi på astrologin på detta sätt blir det helt ointressant om vi "tror" eller inte "tror" på astrologin - den är verksam hursomhelst. Om astrologin är just denna kod som jag tror att den är, ett uttryck för ordningen i universum, så har den individuella eventuella förnekelsen av denna kod, ingen som helst betydelse. De som hävdar att de "inte tror på astrologi" är ju iallafall en del av denna ordning och kan aldrig ställas utanför. En sådan tanke är för mig lika ologiskt som att t ex ifrågasätta solens existens och oss själva som en del av naturen.

Läs hela inlägget »

Är du sanningsblockerad?

För många av oss kan det kännas lika främmande att hämta hem våra projektioner som att välkomna nattens mardrömmar. Ingenting som görs frivilligt kanske, iallafall inte så länge okunskapen och omedvetenheten huserar. Men efter ett antal vändor i den ena efter den andra av livets återvändsgränder så börjar bit efter bit av de verkliga orsaksförhållandet skönjas. Vi slutar tro på "slumpen", "oturen" och "orättvisor" - och inser att det inte kan finnas någon eller något som står i skuld till oss. Det finns ingen utanför oss att klandra. Och det har egentligen aldrig heller funnits något att förlåta annat än vår egen omedvetenhet och felaktiga varseblivning om livets absoluta och 100%-igt verksamma logik och konsekvens . Istället blir vi mer och mer vän med tanken att ta tag i vår "smutsiga byk" - den som vi tidigare trodde hörde hemma hos någon annan.
Så länge vi skyddar oss från sanningen får vi betala ett högt pris. Lögner är energisänkande, så förutom att vi som konsekvens får gå omkring halvsovande i tillvaron, skapar sanningsblockaden ett effektivt och verksamt skydd mot kraft och glädje. Kampen mot sanningen - som vi förväxlar med hotande mörker - leder oss ovetandes till att samtidigt effektivt hålla undan ljuset.

För mig handlar personlig utveckling mer om att vara ärlig - än att "vara positiv". Att krampartat tvinga sig själv att alltid vara positiv är ett effektivt sätt att undvika sanningar och leva i önsketänkande och illusioner. Möjligheten till ett liv i verkligt ljus står i proportion till graden av mörkerförnekelse. Men - inte ett "ljus" som är byggt på att stänga ute mörkret, och inte heller ett "ljus" som byggs på "positivt tänkande" utan en sanningsfrigörelse som i stunden, när illusionen möter verkligheten definitivt gör ont - men alltid är befriande och hjälper oss ifrån en "låtsasliv-förlamning".

Bakom de sk. svarta sidorna i vårt beteende, bakom fienden som jagar oss i drömmens mörker etc finns oerhörda gåvor. Kraften inom oss väntar tålmodigt, ständigt och i all tid på att vi ger upp sanningblockaden.

Läs hela inlägget »

Liv - och död


Jag fick ett dödsbesked sent i kväll. Jag anade att det kunde vara nära förestående.... Men ändå....ovissheten och osäkerhet om när det verkligen skulle inträffa visste ingen.... Men nu är det så alltså. Definitivt och oundvikligt.
Påminner mig - igen - om att aldrig, aldrig glömma hur livsviktigt det är att leva med medvetenheten om döden. Att varje dag, varje stund välkomna den att leva hand i hand med livet. För det gör den ju ändå - oavsett om vi bjuder in den i vårt medvetande eller skyggar för hågkomsten av dess existens. När vi välkomnar den att sitta på vår axel, ständigt närvarande - och få påverka våra beslut och avgöranden i vardagen, kommer vi paradoxalt nog att uppleva livet som så mycket mer LIV. Och på köpet infinner sig tacksamhet, vördnad och glädje inför allt levande och livet självt. Klarar vi det, blir chansen att leva i illusioner, i "istället - för - liv" eller ett "någonstans - någongång"- liv minimal. Vi behöver inte bedöva oss mer eftersom vi har valt att acceptera och omfamna livets spelregler - och vi hjälper då istället livet att spraka och stråla genom oss ännu mer, ännu starkare, ännu tydligare.


Döden är verkligen en livskraftshöjare. Jag tror att det var just det som Steve Jobs, Apples grundare som avled i oktober, menade då han sa att "Döden är antagligen livets bästa uppfinning." Att livets korthet är den bästa kreativa drivkraften, att det gäller att ta var på det liv som givits oss. Och han påstod också så klokt: "Din tid är begränsad så slösa inte bort det genom att leva någon annans liv."
Så mycket som faller på plats när vi ger döden det utrymme i vårt liv - som döden egentligen skall ha.

Läs hela inlägget »

2011 > 11

Astrologi och kvantfysik
Jag har precis läst den spännande boken "Fältet" av Lynne Mc Taggart, en sammanställning av den senaste forskningen inom kvantfysik...
Jag ser att samma tankegångar kommer upp i mig liksom på 80- och början av 90-talen då jag plöjde flera böcker om just kvantfysik av bl a Fritjof Kapra, Paul Davis, Dana Zohar m fl. De tankegångar som även nu aktiveras i mig, är det som handlar om det arbete jag haft sedan 80-talet - som astrolog. I några föreläsningar tog jag redan då upp det jag såg som paraleller mellan teorier om kvantfysiken och mitt sätt att se på hur astrologin fungerar. Det är även nu dessa resonemang som jag fastnar vid, och några citat från "Fältet" blir då extra intressanta:
"Möjligheten är att allting i framtiden redan existerar på en grundläggande nivå inom sfären för ren potential och när vi ser in i framtiden hjälper vi till att forma det eller skapa det på samma sätt som vi gör med en kvantenhet genom att observera den"....."Framtiden existerar redan i något sorts dimmigt tillstånd som vi kan börja aktualisera i nuet"......

Som astrolog jobbar jag just med detta "dimmiga tillstånd" detta "potentiella" tillstånd av möjligheter där tid och framtida händelser kan utläsas utan att jag som något orakel "spår" eller kan värdera den kommande händelsen/upplevelsen för en individ i termer bra eller dåligt...Jag har under årens lopp hamnat i otaliga diskussioner och till en del personers förvåning gång på gång hävdat att astrologin mycket väl kan fungera tillsammans med den fria viljan och det personliga ansvaret. De argument jag ofta stött på av oinsatta är att tron på astrologin just skulle vara i motsatsställning till den fria viljan, göra oss till viljelösa offer "påverkade" av planetkrafter som vi inte rår på och inte skulle ha en tillstymmelse till chans att genom vårt medvetande, våra tankar påverka vår livssituation, då allting är "förutbestämt"....

Men det intressanta är ändå hur vi som astrologer trots allt ändå KAN göra förutsägelser eller uttalanden om karaktären, som ofta visar sig vara just det som en individ upplever. Vad är det för "kod" vi kan läsa av? Vad är det för underliggande språk som vi kan tolka och som vi använder oss av och som gör att vi, utan att kunna uttala oss om utgången eller upplevelsegraden av en specifik händelse ändock kan påvisa att den iallafall kommer att upplevas och inom vilket område inom en individ - t ex känslomässigt, i arbetslivet etc - som den kommer att vara märkbar. Jag har under åren ofta citerat fysikern Paul Davis när jag haft mina astrologiföreläsningar, Inte för att han pratar om astrologi - utan för att han i citatet uttrycker hur han tror att universum fungerar. Men för mig kan det han förmedlar, precis lika gärna gälla just astrologin, som enligt mig är ett uttryck, ett språk för universum och de skeenden vi alla upplever och kommer att gå igenom. Citatet som kommer från boken "Den kosmiska planen" är:
"En tredje ståndpunkt är att det inte finns någon detaljerad plan, utan bara en samling lagar med inbyggda möjligheter att få intressanta saker att hända. Universum har då frihet att skapa sig självt under utvecklingens gång. Det allmänna utvecklingsmönstret är "predestinerat" - men inte detaljerna."
Detta citat handlar om den osäkerhetsfaktor som är en av grundteserna inom kvantfysiken, och som innebär att vi aldrig kan utesluta själva betraktaren - den som upplever - vilket gör att medvetandet är den avgörande faktorn i skapelsen på en subatomär nivå. Beroende på hur t ex ett försök att betrakta atomer genom ett mikroskop är upplagt finner man att de kan visa sig som antigen en partikel eller en våg.
Kopplat till astrologin så har vi här en parallell till det som jag nämnde tidigare, att aldrig själva utgången av en händelse eller upplevelse kan bestämmas med säkerhet - dvs om det är ngt som kommer att upplevas positivt eller negativt. Här finns och skall alltid finnas en osäkerhet beroende på faktorer som just medvetenhetsnivån i individen liksom moralen - något som aldrig kan utläsas i ett horoskop - och som alltid ger oss alla möjligheten att kunna "vända" negativa upplevelser till något positivt. Där kommer just det egna ansvaret och den fria viljan att bli avgörande - vi väljer hur vi tacklar utmaningar genom våra tankar och våra attityder.


Det astrologin kan bidra med är att visa på denna större plan, som Davis nämner i citatet, och vad vi i stora drag kommer att möta vad gäller utveckling och utmaningar i våra liv. Genom att använda oss av denna "kod", detta universums språk som alltså speglar skeenden både inom och utanför individen, kan vi få hjälp att bli bättre rustade och förberedda på att hantera dessa skeenden konstruktivt. Ser vi på astrologin på detta sätt blir det helt ointressant om vi "tror" eller inte "tror" på astrologin - den är verksam hursomhelst. Om astrologin är just denna kod som jag tror att den är, ett uttryck för ordningen i universum, så har den individuella eventuella förnekelsen av denna kod, ingen som helst betydelse. De som hävdar att de "inte tror på astrologi" är ju iallafall en del av denna ordning och kan aldrig ställas utanför. En sådan tanke är för mig lika ologiskt som att t ex ifrågasätta solens existens och oss själva som en del av naturen.

Läs hela inlägget »

Är du sanningsblockerad?

För många av oss kan det kännas lika främmande att hämta hem våra projektioner som att välkomna nattens mardrömmar. Ingenting som görs frivilligt kanske, iallafall inte så länge okunskapen och omedvetenheten huserar. Men efter ett antal vändor i den ena efter den andra av livets återvändsgränder så börjar bit efter bit av de verkliga orsaksförhållandet skönjas. Vi slutar tro på "slumpen", "oturen" och "orättvisor" - och inser att det inte kan finnas någon eller något som står i skuld till oss. Det finns ingen utanför oss att klandra. Och det har egentligen aldrig heller funnits något att förlåta annat än vår egen omedvetenhet och felaktiga varseblivning om livets absoluta och 100%-igt verksamma logik och konsekvens . Istället blir vi mer och mer vän med tanken att ta tag i vår "smutsiga byk" - den som vi tidigare trodde hörde hemma hos någon annan.
Så länge vi skyddar oss från sanningen får vi betala ett högt pris. Lögner är energisänkande, så förutom att vi som konsekvens får gå omkring halvsovande i tillvaron, skapar sanningsblockaden ett effektivt och verksamt skydd mot kraft och glädje. Kampen mot sanningen - som vi förväxlar med hotande mörker - leder oss ovetandes till att samtidigt effektivt hålla undan ljuset.

För mig handlar personlig utveckling mer om att vara ärlig - än att "vara positiv". Att krampartat tvinga sig själv att alltid vara positiv är ett effektivt sätt att undvika sanningar och leva i önsketänkande och illusioner. Möjligheten till ett liv i verkligt ljus står i proportion till graden av mörkerförnekelse. Men - inte ett "ljus" som är byggt på att stänga ute mörkret, och inte heller ett "ljus" som byggs på "positivt tänkande" utan en sanningsfrigörelse som i stunden, när illusionen möter verkligheten definitivt gör ont - men alltid är befriande och hjälper oss ifrån en "låtsasliv-förlamning".

Bakom de sk. svarta sidorna i vårt beteende, bakom fienden som jagar oss i drömmens mörker etc finns oerhörda gåvor. Kraften inom oss väntar tålmodigt, ständigt och i all tid på att vi ger upp sanningblockaden.

Läs hela inlägget »

Liv - och död


Jag fick ett dödsbesked sent i kväll. Jag anade att det kunde vara nära förestående.... Men ändå....ovissheten och osäkerhet om när det verkligen skulle inträffa visste ingen.... Men nu är det så alltså. Definitivt och oundvikligt.
Påminner mig - igen - om att aldrig, aldrig glömma hur livsviktigt det är att leva med medvetenheten om döden. Att varje dag, varje stund välkomna den att leva hand i hand med livet. För det gör den ju ändå - oavsett om vi bjuder in den i vårt medvetande eller skyggar för hågkomsten av dess existens. När vi välkomnar den att sitta på vår axel, ständigt närvarande - och få påverka våra beslut och avgöranden i vardagen, kommer vi paradoxalt nog att uppleva livet som så mycket mer LIV. Och på köpet infinner sig tacksamhet, vördnad och glädje inför allt levande och livet självt. Klarar vi det, blir chansen att leva i illusioner, i "istället - för - liv" eller ett "någonstans - någongång"- liv minimal. Vi behöver inte bedöva oss mer eftersom vi har valt att acceptera och omfamna livets spelregler - och vi hjälper då istället livet att spraka och stråla genom oss ännu mer, ännu starkare, ännu tydligare.


Döden är verkligen en livskraftshöjare. Jag tror att det var just det som Steve Jobs, Apples grundare som avled i oktober, menade då han sa att "Döden är antagligen livets bästa uppfinning." Att livets korthet är den bästa kreativa drivkraften, att det gäller att ta var på det liv som givits oss. Och han påstod också så klokt: "Din tid är begränsad så slösa inte bort det genom att leva någon annans liv."
Så mycket som faller på plats när vi ger döden det utrymme i vårt liv - som döden egentligen skall ha.

Läs hela inlägget »

2011 > 11

Astrologi och kvantfysik
Jag har precis läst den spännande boken "Fältet" av Lynne Mc Taggart, en sammanställning av den senaste forskningen inom kvantfysik...
Jag ser att samma tankegångar kommer upp i mig liksom på 80- och början av 90-talen då jag plöjde flera böcker om just kvantfysik av bl a Fritjof Kapra, Paul Davis, Dana Zohar m fl. De tankegångar som även nu aktiveras i mig, är det som handlar om det arbete jag haft sedan 80-talet - som astrolog. I några föreläsningar tog jag redan då upp det jag såg som paraleller mellan teorier om kvantfysiken och mitt sätt att se på hur astrologin fungerar. Det är även nu dessa resonemang som jag fastnar vid, och några citat från "Fältet" blir då extra intressanta:
"Möjligheten är att allting i framtiden redan existerar på en grundläggande nivå inom sfären för ren potential och när vi ser in i framtiden hjälper vi till att forma det eller skapa det på samma sätt som vi gör med en kvantenhet genom att observera den"....."Framtiden existerar redan i något sorts dimmigt tillstånd som vi kan börja aktualisera i nuet"......

Som astrolog jobbar jag just med detta "dimmiga tillstånd" detta "potentiella" tillstånd av möjligheter där tid och framtida händelser kan utläsas utan att jag som något orakel "spår" eller kan värdera den kommande händelsen/upplevelsen för en individ i termer bra eller dåligt...Jag har under årens lopp hamnat i otaliga diskussioner och till en del personers förvåning gång på gång hävdat att astrologin mycket väl kan fungera tillsammans med den fria viljan och det personliga ansvaret. De argument jag ofta stött på av oinsatta är att tron på astrologin just skulle vara i motsatsställning till den fria viljan, göra oss till viljelösa offer "påverkade" av planetkrafter som vi inte rår på och inte skulle ha en tillstymmelse till chans att genom vårt medvetande, våra tankar påverka vår livssituation, då allting är "förutbestämt"....

Men det intressanta är ändå hur vi som astrologer trots allt ändå KAN göra förutsägelser eller uttalanden om karaktären, som ofta visar sig vara just det som en individ upplever. Vad är det för "kod" vi kan läsa av? Vad är det för underliggande språk som vi kan tolka och som vi använder oss av och som gör att vi, utan att kunna uttala oss om utgången eller upplevelsegraden av en specifik händelse ändock kan påvisa att den iallafall kommer att upplevas och inom vilket område inom en individ - t ex känslomässigt, i arbetslivet etc - som den kommer att vara märkbar. Jag har under åren ofta citerat fysikern Paul Davis när jag haft mina astrologiföreläsningar, Inte för att han pratar om astrologi - utan för att han i citatet uttrycker hur han tror att universum fungerar. Men för mig kan det han förmedlar, precis lika gärna gälla just astrologin, som enligt mig är ett uttryck, ett språk för universum och de skeenden vi alla upplever och kommer att gå igenom. Citatet som kommer från boken "Den kosmiska planen" är:
"En tredje ståndpunkt är att det inte finns någon detaljerad plan, utan bara en samling lagar med inbyggda möjligheter att få intressanta saker att hända. Universum har då frihet att skapa sig självt under utvecklingens gång. Det allmänna utvecklingsmönstret är "predestinerat" - men inte detaljerna."
Detta citat handlar om den osäkerhetsfaktor som är en av grundteserna inom kvantfysiken, och som innebär att vi aldrig kan utesluta själva betraktaren - den som upplever - vilket gör att medvetandet är den avgörande faktorn i skapelsen på en subatomär nivå. Beroende på hur t ex ett försök att betrakta atomer genom ett mikroskop är upplagt finner man att de kan visa sig som antigen en partikel eller en våg.
Kopplat till astrologin så har vi här en parallell till det som jag nämnde tidigare, att aldrig själva utgången av en händelse eller upplevelse kan bestämmas med säkerhet - dvs om det är ngt som kommer att upplevas positivt eller negativt. Här finns och skall alltid finnas en osäkerhet beroende på faktorer som just medvetenhetsnivån i individen liksom moralen - något som aldrig kan utläsas i ett horoskop - och som alltid ger oss alla möjligheten att kunna "vända" negativa upplevelser till något positivt. Där kommer just det egna ansvaret och den fria viljan att bli avgörande - vi väljer hur vi tacklar utmaningar genom våra tankar och våra attityder.


Det astrologin kan bidra med är att visa på denna större plan, som Davis nämner i citatet, och vad vi i stora drag kommer att möta vad gäller utveckling och utmaningar i våra liv. Genom att använda oss av denna "kod", detta universums språk som alltså speglar skeenden både inom och utanför individen, kan vi få hjälp att bli bättre rustade och förberedda på att hantera dessa skeenden konstruktivt. Ser vi på astrologin på detta sätt blir det helt ointressant om vi "tror" eller inte "tror" på astrologin - den är verksam hursomhelst. Om astrologin är just denna kod som jag tror att den är, ett uttryck för ordningen i universum, så har den individuella eventuella förnekelsen av denna kod, ingen som helst betydelse. De som hävdar att de "inte tror på astrologi" är ju iallafall en del av denna ordning och kan aldrig ställas utanför. En sådan tanke är för mig lika ologiskt som att t ex ifrågasätta solens existens och oss själva som en del av naturen.

Läs hela inlägget »

Är du sanningsblockerad?

För många av oss kan det kännas lika främmande att hämta hem våra projektioner som att välkomna nattens mardrömmar. Ingenting som görs frivilligt kanske, iallafall inte så länge okunskapen och omedvetenheten huserar. Men efter ett antal vändor i den ena efter den andra av livets återvändsgränder så börjar bit efter bit av de verkliga orsaksförhållandet skönjas. Vi slutar tro på "slumpen", "oturen" och "orättvisor" - och inser att det inte kan finnas någon eller något som står i skuld till oss. Det finns ingen utanför oss att klandra. Och det har egentligen aldrig heller funnits något att förlåta annat än vår egen omedvetenhet och felaktiga varseblivning om livets absoluta och 100%-igt verksamma logik och konsekvens . Istället blir vi mer och mer vän med tanken att ta tag i vår "smutsiga byk" - den som vi tidigare trodde hörde hemma hos någon annan.
Så länge vi skyddar oss från sanningen får vi betala ett högt pris. Lögner är energisänkande, så förutom att vi som konsekvens får gå omkring halvsovande i tillvaron, skapar sanningsblockaden ett effektivt och verksamt skydd mot kraft och glädje. Kampen mot sanningen - som vi förväxlar med hotande mörker - leder oss ovetandes till att samtidigt effektivt hålla undan ljuset.

För mig handlar personlig utveckling mer om att vara ärlig - än att "vara positiv". Att krampartat tvinga sig själv att alltid vara positiv är ett effektivt sätt att undvika sanningar och leva i önsketänkande och illusioner. Möjligheten till ett liv i verkligt ljus står i proportion till graden av mörkerförnekelse. Men - inte ett "ljus" som är byggt på att stänga ute mörkret, och inte heller ett "ljus" som byggs på "positivt tänkande" utan en sanningsfrigörelse som i stunden, när illusionen möter verkligheten definitivt gör ont - men alltid är befriande och hjälper oss ifrån en "låtsasliv-förlamning".

Bakom de sk. svarta sidorna i vårt beteende, bakom fienden som jagar oss i drömmens mörker etc finns oerhörda gåvor. Kraften inom oss väntar tålmodigt, ständigt och i all tid på att vi ger upp sanningblockaden.

Läs hela inlägget »

Liv - och död


Jag fick ett dödsbesked sent i kväll. Jag anade att det kunde vara nära förestående.... Men ändå....ovissheten och osäkerhet om när det verkligen skulle inträffa visste ingen.... Men nu är det så alltså. Definitivt och oundvikligt.
Påminner mig - igen - om att aldrig, aldrig glömma hur livsviktigt det är att leva med medvetenheten om döden. Att varje dag, varje stund välkomna den att leva hand i hand med livet. För det gör den ju ändå - oavsett om vi bjuder in den i vårt medvetande eller skyggar för hågkomsten av dess existens. När vi välkomnar den att sitta på vår axel, ständigt närvarande - och få påverka våra beslut och avgöranden i vardagen, kommer vi paradoxalt nog att uppleva livet som så mycket mer LIV. Och på köpet infinner sig tacksamhet, vördnad och glädje inför allt levande och livet självt. Klarar vi det, blir chansen att leva i illusioner, i "istället - för - liv" eller ett "någonstans - någongång"- liv minimal. Vi behöver inte bedöva oss mer eftersom vi har valt att acceptera och omfamna livets spelregler - och vi hjälper då istället livet att spraka och stråla genom oss ännu mer, ännu starkare, ännu tydligare.


Döden är verkligen en livskraftshöjare. Jag tror att det var just det som Steve Jobs, Apples grundare som avled i oktober, menade då han sa att "Döden är antagligen livets bästa uppfinning." Att livets korthet är den bästa kreativa drivkraften, att det gäller att ta var på det liv som givits oss. Och han påstod också så klokt: "Din tid är begränsad så slösa inte bort det genom att leva någon annans liv."
Så mycket som faller på plats när vi ger döden det utrymme i vårt liv - som döden egentligen skall ha.

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter