• Blogg

2013 > 04


Citatet av Nietsche - "Det som inte tar kål på dig gör dig starkare", har vi hört citeras många gånger. Nästan som en klyscha har det upprepats. Men - inte för inte ligger det en absolut sanning i uttrycket.

 

Vad gäller mig själv så ser jag mig som ett resultat av logiken i talesättet iallafall. Om inte jag, om och om igen, hade blivit så ifrågasatt, stoppad och mobbad av min egen mor vad gäller mina värderingar, intressen och val av livsväg - då hade jag nog aldrig blivit så seg och innehaft den obändigt starka motor jag har inom mig.

För jag valde aldrig att bli läkare, något som hon förväntade sig att jag skulle bli. Hennes ständiga ifrågasättande, kritiserande och fördömande av mina "flummiga" och för henne konstiga ambitioner, intressen och livssyn gjorde istället att rebellen inom mig bara blev än mer trotsig och motståndskraftig. Naturligtvis ville hon som så många andra föräldrar "väl" i sitt förmanade och förgörande. Hon var väl rädd att det skulle gå "fel" för mig, att jag skulle gå vilse i livet.

Det som räddade mig var att jag av någon underlig anledning redan som liten såg min egen mamma som rädd och osäker, och fast i "vad- skall- andra-tycka" - syndromet. Det gjorde att jag trots de återkommande och sårande påhoppen iallafall kunde låta det rinna av mig för att jag lyckades se vad som var hönan och vad som var ägget... Och jag tror också att hon egentligen också var en fri själ, långt mycket mer än vad hon själv på sitt sätt gav uttryck för. Där fanns egentligen många icke fullt erkända och uppfyllda längtor och drömmar begravda.

De sista åren av mammas liv kom vi ändå varandra mycket närmare, och hon gav mig då mer och mer det erkännande för min egen väg som jag egentligen kanske hade behövt mer som barn. Men jag är inte det minsta bitter på min mamma. Hon kunde inte annat, hon visste inte bättre. Och allt - blir alltid, precis som det är ämnat att bli. Jag är tacksam. 

Så - låt aldrig någon som gett upp sina drömmar påverka dig att göra detsamma. Skapa DINA drömmar, ta ansvar för DIN längtan! Go for it!

Läs hela inlägget »

Så lyckas du med din Gilla-sida.

I en podcast tar Nina Jansdotter upp användbara tips angående vad man kan tänka på när man skall starta och driva en Gilla-sida på Facebook.

 

Varför skall du ha en Gilla-sida? Genom att skapa en Gilla-sida får du en extra "hemsida" på Facebook, som fungerar som en kommunikationsplattform där du kan presentera dig på ett bredare, mer intressant sätt och ha en dialog med de som följer dig och gillar dig. Syftet är alltså något mer än det rent kommersiella – att enbart sälja din produkt eller tjänst. Nina sammanfattar det i att det är ett hjärte-engagemang, en själ, som skall komma igenom. Det är människan bakom företaget vi vill lära känna och följa - inte enbart varumärket. Naturligtvis kan det yttersta syftet vara att tjäna pengar, sälja en produkt eller att driva opinion för en fråga t ex men på din Gilla-sida förmedlar du dina värderingar och vad som är viktigt för dig. Du presentera dig som en företrädare för din bransch t ex och lämnar tips, delger trender och nyheter, ger råd och inspirerar utifrån vad du själv brinner för.

 

Sätt ett bra namn på din Gilla-sida

Facebook har gått ut med att de kommer att stänga ner Gilla-sidor med allmänna namn. Så ett bra tips är att du väljer ett namn som är mer unikt, mer speciellt t ex ditt företagsnamn.

 

Med vilken frekvens skall jag lägga ut nya inlägg ?

Ninas tips är att lägga in något varje dag för att visa vilka du/ni är . Det krävs hög närvaro, hög aktivitet för att inte drunkna i "bruset" på sociala medier. Du behöver därför uppdatera med spännande, intressanta och engagerande inlägg. Att läsa och svara på kommentarer från dina gillare, följa upp och interagera är viktigt. Utveckla en egen stil - men upprepa heller inte för mycket så att du blir för förutsägbar. Förvåna och skapa omväxling!

 

Omvärldsbevaka

Vad fungerar på andras Gilla-sidor? Vad fungerar mindre bra? Hur skriver de som har stora sidor med många besökare? Skaffa förebilder! Inte för att bli en "copy-cat" – utan för att få tips och inspiration för att sedan göra din "egen grej" utifrån din egen stil. Var inte heller rädd för att göra misstag, Våga testa olika saker.

 

Testkör

Ninas tips är att du har minst 10 inlägg på din sida innan du lägger ut den så att du inte från start erbjuder en tom sida. Innan du har fått 30 gillare kan sidan inte ta del av statistik, och är dessutom svår att söka. Ett annat tips är också att hålla balansen, och skriva ett kommersiellt inlägg mot 5 icke-kommersiella. Detta för att man inte gärna följer någon som ständigt och jämt vill sälja sin produkt. Be också om feedback!

 

Hur skall man få många Gillare?

Några tips är att när du satt upp din sida kan du använda dig av "bjuda-in-knappen" på Facebook för att bjuda in dina vänner, till din nya sida. Du meddelar på din egen privata sida, att du skapat en sida och bjuder in dina vänner och ber dina vänner att dela din nya sida. Du kan också köpa annonser via Facebook . Viktigast menar Nina, är ändå att om du fyller på med intressant material på din sida så kommer det att delas av dina vänner, vilket i sin tur skapar nyfikenhet av deras vänner, som då ofta blir nya Gillare på din sida. Det du ger – det får du tillbaks - även på Facebook!

 

Läs hela inlägget »

Apropå en morgonfundering om civilkurage - som jag delgav på min wall på facebook idag: "Om du i "förtroende" fått reda på att en person gjort något vedervärdigt, något som har skadat många många människor...Håller du då fast vid ditt "förtroende" och skyddar den sjuke - våldsverkaren, mobbaren, näthataren t ex ...Eller ser du det som att personen, den med det sjuka beteendet, inte inser vad denne håller på med, inte är vid sina sinnens fulla bruk - och väljer att istället fokusera på att rädda så många som möjligt som skulle kunna bli utsatta för denne person ? Konsekvensen av ditt ställningstagande blir i det sistnämda fallet att du för att rädda både den sjuke våldsverkaren från sitt eget (omedvetna?) handlande - och dennes presumtiva nya offer - sviker ett "förtroende" - men gör det för att ge alla inklusive våldsverkaren en chans att bli hela människor och må bra....Är att "aldrig svika ett förtroende" alltid avgörande, även om det gäller att försvara sjuka och destruktiva beteenden? Bidrar du då helt enkelt inte med att hålla det sjuka vid liv? Var går din gräns? Hur skulle du göra? När säger du ifrån?  Vågar du göra dig "ovän" med den "sjuke" och svika förtroendet trots att det kanske är din man, din vän, din arbetskamrat? 

Läs hela inlägget »

Revolution och Uppenbarelser - en tid av förnyelse, tvingande uppvaknanden och reformer.
Mellan åren 2012 och 2015 går planeterna Uranus och Pluto i sk kvadratur sju gånger. Deras cykler är på 138 år och sist de "samarbetade" var i mitten på 60-talet. Det var en tid i protester mot Vietnamkriget och mot stora multinationella företag som utnyttjade sin makt hänsysnlöst. Solidaritet var ett ord som myntades, liksom "Love, peace and understanding". Flower-power-rörelsen och hippiekulturen innebar bl a experimenterande med droger, sex, musik och andlighet. Samma anda och grundläggande ideal, om än inte i exakt samma tappning, är vi alltså mitt upp i nu under dessa år. Vi bör se en koppling till just de rörelser, initiativ och värderingar som var på gång då.
Ett nyckelord för dess två extremt "tuffa" planeter är "tvingande frigörelse" - och det lär vi få uppleva på många plan. Oroligheter, extrema politiska reformer, omstörtande verksamheter, akuta kriser och revolt mot auktoritära, elitistiska maktstyren.
Naturligtvis kommer vi att känna av detta på det personliga planet också. Ju mer vi har i våra egna horoskop som aktiveras av dessa planeter desto mer kommer vi att bli "bärare" av denna energi som individer. Pluto är tvingande till sin karaktär och driver/pressar fram sådant som inte är i enlighet med sann frihet. Extremt motstånd kan givetvis infinna sig även på det personliga planet innan pånyttfödelsen och död av det gamla kan inträda.
Det som vi som individer kan fundera på speglat av dessa planetbudskap är: Hur använder jag min makt, mitt inflytande? Helande eller egoistiskt raserande? Öppet eller hemligt/manipulativt? Och kan jag konsten att släppa det gamla, traditionella och följa med på verkligt nytänkande? Bejakar jag min individualitet och självständighet ordentligt, även om det innebär att jag måste släppa taget om min gamla världsbild?
Att på ett individuellt plan göra motstånd mot detta skapar oerhörda spänningar, frustrationer och tillstånd av ökad stress. Den 20 maj i år så är dessa planeter i ett exakt spänningstillstånd igen - och vi lär få se en upptrappning av skeenden fram tills dess. En spännande och mycket utmanande tid onekligen - som vi befinner oss mitt upp i!

Läs hela inlägget »

Tisdagstankar...I astrologins värld  ser horoskopet för "offret" och "förövaren" likadant ut. Moral och medvetenhet kan alltså inte utläsas. Det innebär att astrologin rätt förstådd är ett verktyg att se och återta, de egna projektionerna - och sluta upp med "skylla ifrån sig"- mentaliteten. Vi ÄR magneter- det vi har inuti oss blir alltid resultat "på utsidan". Vi har alla svarta och vita sidor inom oss, det finns inga "bättre" eller "sämre" människor.

Vi väljer och skapar utifrån graden av medvetenhet , vilken av sidorna som skall manifesteras. Väljer vi att förneka den "svarta" sidan - så tar den överhanden - utan att vi märker det eller förstår det... Och då ser vi det förnekade "svarta" inom oss som något ont, utifrån kommande.

Vi har mycket att vinna på att "se inåt" och sluta kriga med det vi själva skapat....♥

Läs hela inlägget »

 

Jag läste någonstans något klokt: "Den som varit överallt och ständigt är på väg, har kanhända aldrig riktigt varit någonstans".


När vi håller hög hastighet genom livet ser vi inte lika klart. Livet har ofta ingen chans att tala till oss eftersom vi dessutom är fullproppade med tankar, känslor och intryck sedan tidigare och som aldrig har fått en chans att bli sorterade och få sjunka undan. Med för mycket "unfinished business" på livskontot så missar vi också nyanserna, det finstilta. Vi tolkar signaler både utifrån och inifrån sämre, och riskerar till och med att totalt negligera dem. Och med ett ständigt växande "unfinished business"- konto har vi inga som helst extraresurser att ta till i situationer då livet erbjuder sådant vi själva kanske inte alls tycker att livet "borde" innehålla, eftersom vi utan att veta om det gått på reservkrafterna sedan länge. Kriser och utmaningar - som oavsett om vi gillar dem eller inte - ändock hör till livets ingredienser - blir då inte bara en fas att gå igenom utan något som definitivt kan få oss på fall och t o m rejält köra fast i.

 

Men innan det gått så långt så har vi kanske försökt med olika strategier, medvetna eller omedvetna, för att hantera den känsla av olust, meningslöshet och avsaknad av kraft och glädje som mer och mer gjort sig påmind - ofta genom de stunder då vi dragit ner på takten och inte sprungit fullt så fort genom livet. För saktar vi ner och gör oss mindre sysselsatta så kommer intrycken ikapp oss. Det är signaler och känslor som i ett sådant läge ofta inte upplevs som odelat positiva eftersom vi inte förstår eller kan ta till oss det välsignade budskapet. Ifrågasättande och tomhetskänslor smyger sig på och börjar enträget och återkommande tala om för oss att det som varit drivkrafter och känts som meningsfulla aktiviteter tidigare, nu inte räcker längre. Materiella statussträvanden ger inte samma kickar. Konsumtion, yttre prestation och ambition tillfredställer heller inte längre - och måste som vilken annan drog som helst trappas upp i omfattning för att tillfälligt kunna lindra det som ändå omöjligt kan lindras genom flykt och förnekelse.

 

Vågar vi verkligen lyssna så börjar vi förstå att vi måste söka på annat håll. Bakom den neurotiska rastlösheten och det omedvetna behovet av att fly finns en sanning som väntat på oss länge. Vi måste trevande börja söka andra värden, genom att låta det gamla och uttjänta få tillåtelse att kapitulera och definitivt begravas. Det tidigare alltför uppskruvade tempot har i positiv bemärkelse, oss ovetandes, tvingat in oss i existentiella omvärderingar. Det andliga behovet trycker på och kräver sitt.


Men det krävs mod att trampa nya stigar. Stigar som till en början kan upplevas som att gå på gungfly och gör att vi ibland när tron på oss själva sviktar och vi inte har vår nya hamn i sikte, fegt ramlar tillbaka på den stora, enkla, raka vägen igen.

Men har vi börjat den inre vandringen och upptäcktsfärden så går det inte att backa. Trots osäkerhetskänslan i början blir våra steg säkrare för varje kliv. När hjärtats röst tillåts att tala högre kan vi inte bli annat är mer och mer modiga. Glädjen över att – äntligen – ha hittat styrkan och säkerheten genom vår ständigt starkare och tydligare inre kompass är belöningen. Då går vi inte lika lätt vilse i en yttre stressig och kaotisk värld, eftersom den världen inte längre kan utgöra en lockelse för oss. Vi har börjat hitta hem.

Läs hela inlägget »

Jag tycker att det blir rätt "lustiga" diskussioner och reaktioner på Facebook ibland.

Å ena sidan så handlar mycket inlägg om att vår medvetenhetsutveckling och därmed kärleksförmåga bör stärkas. Det bör i konsekvensens namn innebära att man kan leva sig in i hur en annan människa upplever det. Är man frisk och normalt fungerande så brukar det leda till någon slags reaktion och därmed agerande, om man upptäcker att någon blir utsatt för negativ och oschysst behandling t ex. Å andra sidan så kommer reaktioner  från en annan  "tyckarfalang" om att man "inte skall ge det negativa energi för då växer det"...

 

Jag är med på det sistnämnda resonemanget också - men skulle ändå vara väldigt tacksam för att människor reagerade och agerade, och inte bara rullade tummarna, om jag var i en akut utsatt situation... 

Men - det som egentligen borde vara den viktigaste diskussionen är väl - hur man gör detta. På vilket sätt och i vilken anda själva ingripandet görs. Det är väl det som är den verkliga utmaningen! Att aldrig låta ilskan eller irritationen bli så omfattande och gå så långt att man sänker sig till att hamna på samma nivå som den som "burit sig illa åt". Det är en hårfin balansgång, för att undvika att  bete sig som en lika dålig kålsupare förvisso - men en spännande utmaning, i vilken bägge "tyckarfalangerna" skulle kunna samsas. ♥

Läs hela inlägget »

2013 > 04


Citatet av Nietsche - "Det som inte tar kål på dig gör dig starkare", har vi hört citeras många gånger. Nästan som en klyscha har det upprepats. Men - inte för inte ligger det en absolut sanning i uttrycket.

 

Vad gäller mig själv så ser jag mig som ett resultat av logiken i talesättet iallafall. Om inte jag, om och om igen, hade blivit så ifrågasatt, stoppad och mobbad av min egen mor vad gäller mina värderingar, intressen och val av livsväg - då hade jag nog aldrig blivit så seg och innehaft den obändigt starka motor jag har inom mig.

För jag valde aldrig att bli läkare, något som hon förväntade sig att jag skulle bli. Hennes ständiga ifrågasättande, kritiserande och fördömande av mina "flummiga" och för henne konstiga ambitioner, intressen och livssyn gjorde istället att rebellen inom mig bara blev än mer trotsig och motståndskraftig. Naturligtvis ville hon som så många andra föräldrar "väl" i sitt förmanade och förgörande. Hon var väl rädd att det skulle gå "fel" för mig, att jag skulle gå vilse i livet.

Det som räddade mig var att jag av någon underlig anledning redan som liten såg min egen mamma som rädd och osäker, och fast i "vad- skall- andra-tycka" - syndromet. Det gjorde att jag trots de återkommande och sårande påhoppen iallafall kunde låta det rinna av mig för att jag lyckades se vad som var hönan och vad som var ägget... Och jag tror också att hon egentligen också var en fri själ, långt mycket mer än vad hon själv på sitt sätt gav uttryck för. Där fanns egentligen många icke fullt erkända och uppfyllda längtor och drömmar begravda.

De sista åren av mammas liv kom vi ändå varandra mycket närmare, och hon gav mig då mer och mer det erkännande för min egen väg som jag egentligen kanske hade behövt mer som barn. Men jag är inte det minsta bitter på min mamma. Hon kunde inte annat, hon visste inte bättre. Och allt - blir alltid, precis som det är ämnat att bli. Jag är tacksam. 

Så - låt aldrig någon som gett upp sina drömmar påverka dig att göra detsamma. Skapa DINA drömmar, ta ansvar för DIN längtan! Go for it!

Läs hela inlägget »

Så lyckas du med din Gilla-sida.

I en podcast tar Nina Jansdotter upp användbara tips angående vad man kan tänka på när man skall starta och driva en Gilla-sida på Facebook.

 

Varför skall du ha en Gilla-sida? Genom att skapa en Gilla-sida får du en extra "hemsida" på Facebook, som fungerar som en kommunikationsplattform där du kan presentera dig på ett bredare, mer intressant sätt och ha en dialog med de som följer dig och gillar dig. Syftet är alltså något mer än det rent kommersiella – att enbart sälja din produkt eller tjänst. Nina sammanfattar det i att det är ett hjärte-engagemang, en själ, som skall komma igenom. Det är människan bakom företaget vi vill lära känna och följa - inte enbart varumärket. Naturligtvis kan det yttersta syftet vara att tjäna pengar, sälja en produkt eller att driva opinion för en fråga t ex men på din Gilla-sida förmedlar du dina värderingar och vad som är viktigt för dig. Du presentera dig som en företrädare för din bransch t ex och lämnar tips, delger trender och nyheter, ger råd och inspirerar utifrån vad du själv brinner för.

 

Sätt ett bra namn på din Gilla-sida

Facebook har gått ut med att de kommer att stänga ner Gilla-sidor med allmänna namn. Så ett bra tips är att du väljer ett namn som är mer unikt, mer speciellt t ex ditt företagsnamn.

 

Med vilken frekvens skall jag lägga ut nya inlägg ?

Ninas tips är att lägga in något varje dag för att visa vilka du/ni är . Det krävs hög närvaro, hög aktivitet för att inte drunkna i "bruset" på sociala medier. Du behöver därför uppdatera med spännande, intressanta och engagerande inlägg. Att läsa och svara på kommentarer från dina gillare, följa upp och interagera är viktigt. Utveckla en egen stil - men upprepa heller inte för mycket så att du blir för förutsägbar. Förvåna och skapa omväxling!

 

Omvärldsbevaka

Vad fungerar på andras Gilla-sidor? Vad fungerar mindre bra? Hur skriver de som har stora sidor med många besökare? Skaffa förebilder! Inte för att bli en "copy-cat" – utan för att få tips och inspiration för att sedan göra din "egen grej" utifrån din egen stil. Var inte heller rädd för att göra misstag, Våga testa olika saker.

 

Testkör

Ninas tips är att du har minst 10 inlägg på din sida innan du lägger ut den så att du inte från start erbjuder en tom sida. Innan du har fått 30 gillare kan sidan inte ta del av statistik, och är dessutom svår att söka. Ett annat tips är också att hålla balansen, och skriva ett kommersiellt inlägg mot 5 icke-kommersiella. Detta för att man inte gärna följer någon som ständigt och jämt vill sälja sin produkt. Be också om feedback!

 

Hur skall man få många Gillare?

Några tips är att när du satt upp din sida kan du använda dig av "bjuda-in-knappen" på Facebook för att bjuda in dina vänner, till din nya sida. Du meddelar på din egen privata sida, att du skapat en sida och bjuder in dina vänner och ber dina vänner att dela din nya sida. Du kan också köpa annonser via Facebook . Viktigast menar Nina, är ändå att om du fyller på med intressant material på din sida så kommer det att delas av dina vänner, vilket i sin tur skapar nyfikenhet av deras vänner, som då ofta blir nya Gillare på din sida. Det du ger – det får du tillbaks - även på Facebook!

 

Läs hela inlägget »

Apropå en morgonfundering om civilkurage - som jag delgav på min wall på facebook idag: "Om du i "förtroende" fått reda på att en person gjort något vedervärdigt, något som har skadat många många människor...Håller du då fast vid ditt "förtroende" och skyddar den sjuke - våldsverkaren, mobbaren, näthataren t ex ...Eller ser du det som att personen, den med det sjuka beteendet, inte inser vad denne håller på med, inte är vid sina sinnens fulla bruk - och väljer att istället fokusera på att rädda så många som möjligt som skulle kunna bli utsatta för denne person ? Konsekvensen av ditt ställningstagande blir i det sistnämda fallet att du för att rädda både den sjuke våldsverkaren från sitt eget (omedvetna?) handlande - och dennes presumtiva nya offer - sviker ett "förtroende" - men gör det för att ge alla inklusive våldsverkaren en chans att bli hela människor och må bra....Är att "aldrig svika ett förtroende" alltid avgörande, även om det gäller att försvara sjuka och destruktiva beteenden? Bidrar du då helt enkelt inte med att hålla det sjuka vid liv? Var går din gräns? Hur skulle du göra? När säger du ifrån?  Vågar du göra dig "ovän" med den "sjuke" och svika förtroendet trots att det kanske är din man, din vän, din arbetskamrat? 

Läs hela inlägget »

Revolution och Uppenbarelser - en tid av förnyelse, tvingande uppvaknanden och reformer.
Mellan åren 2012 och 2015 går planeterna Uranus och Pluto i sk kvadratur sju gånger. Deras cykler är på 138 år och sist de "samarbetade" var i mitten på 60-talet. Det var en tid i protester mot Vietnamkriget och mot stora multinationella företag som utnyttjade sin makt hänsysnlöst. Solidaritet var ett ord som myntades, liksom "Love, peace and understanding". Flower-power-rörelsen och hippiekulturen innebar bl a experimenterande med droger, sex, musik och andlighet. Samma anda och grundläggande ideal, om än inte i exakt samma tappning, är vi alltså mitt upp i nu under dessa år. Vi bör se en koppling till just de rörelser, initiativ och värderingar som var på gång då.
Ett nyckelord för dess två extremt "tuffa" planeter är "tvingande frigörelse" - och det lär vi få uppleva på många plan. Oroligheter, extrema politiska reformer, omstörtande verksamheter, akuta kriser och revolt mot auktoritära, elitistiska maktstyren.
Naturligtvis kommer vi att känna av detta på det personliga planet också. Ju mer vi har i våra egna horoskop som aktiveras av dessa planeter desto mer kommer vi att bli "bärare" av denna energi som individer. Pluto är tvingande till sin karaktär och driver/pressar fram sådant som inte är i enlighet med sann frihet. Extremt motstånd kan givetvis infinna sig även på det personliga planet innan pånyttfödelsen och död av det gamla kan inträda.
Det som vi som individer kan fundera på speglat av dessa planetbudskap är: Hur använder jag min makt, mitt inflytande? Helande eller egoistiskt raserande? Öppet eller hemligt/manipulativt? Och kan jag konsten att släppa det gamla, traditionella och följa med på verkligt nytänkande? Bejakar jag min individualitet och självständighet ordentligt, även om det innebär att jag måste släppa taget om min gamla världsbild?
Att på ett individuellt plan göra motstånd mot detta skapar oerhörda spänningar, frustrationer och tillstånd av ökad stress. Den 20 maj i år så är dessa planeter i ett exakt spänningstillstånd igen - och vi lär få se en upptrappning av skeenden fram tills dess. En spännande och mycket utmanande tid onekligen - som vi befinner oss mitt upp i!

Läs hela inlägget »

Tisdagstankar...I astrologins värld  ser horoskopet för "offret" och "förövaren" likadant ut. Moral och medvetenhet kan alltså inte utläsas. Det innebär att astrologin rätt förstådd är ett verktyg att se och återta, de egna projektionerna - och sluta upp med "skylla ifrån sig"- mentaliteten. Vi ÄR magneter- det vi har inuti oss blir alltid resultat "på utsidan". Vi har alla svarta och vita sidor inom oss, det finns inga "bättre" eller "sämre" människor.

Vi väljer och skapar utifrån graden av medvetenhet , vilken av sidorna som skall manifesteras. Väljer vi att förneka den "svarta" sidan - så tar den överhanden - utan att vi märker det eller förstår det... Och då ser vi det förnekade "svarta" inom oss som något ont, utifrån kommande.

Vi har mycket att vinna på att "se inåt" och sluta kriga med det vi själva skapat....♥

Läs hela inlägget »

 

Jag läste någonstans något klokt: "Den som varit överallt och ständigt är på väg, har kanhända aldrig riktigt varit någonstans".


När vi håller hög hastighet genom livet ser vi inte lika klart. Livet har ofta ingen chans att tala till oss eftersom vi dessutom är fullproppade med tankar, känslor och intryck sedan tidigare och som aldrig har fått en chans att bli sorterade och få sjunka undan. Med för mycket "unfinished business" på livskontot så missar vi också nyanserna, det finstilta. Vi tolkar signaler både utifrån och inifrån sämre, och riskerar till och med att totalt negligera dem. Och med ett ständigt växande "unfinished business"- konto har vi inga som helst extraresurser att ta till i situationer då livet erbjuder sådant vi själva kanske inte alls tycker att livet "borde" innehålla, eftersom vi utan att veta om det gått på reservkrafterna sedan länge. Kriser och utmaningar - som oavsett om vi gillar dem eller inte - ändock hör till livets ingredienser - blir då inte bara en fas att gå igenom utan något som definitivt kan få oss på fall och t o m rejält köra fast i.

 

Men innan det gått så långt så har vi kanske försökt med olika strategier, medvetna eller omedvetna, för att hantera den känsla av olust, meningslöshet och avsaknad av kraft och glädje som mer och mer gjort sig påmind - ofta genom de stunder då vi dragit ner på takten och inte sprungit fullt så fort genom livet. För saktar vi ner och gör oss mindre sysselsatta så kommer intrycken ikapp oss. Det är signaler och känslor som i ett sådant läge ofta inte upplevs som odelat positiva eftersom vi inte förstår eller kan ta till oss det välsignade budskapet. Ifrågasättande och tomhetskänslor smyger sig på och börjar enträget och återkommande tala om för oss att det som varit drivkrafter och känts som meningsfulla aktiviteter tidigare, nu inte räcker längre. Materiella statussträvanden ger inte samma kickar. Konsumtion, yttre prestation och ambition tillfredställer heller inte längre - och måste som vilken annan drog som helst trappas upp i omfattning för att tillfälligt kunna lindra det som ändå omöjligt kan lindras genom flykt och förnekelse.

 

Vågar vi verkligen lyssna så börjar vi förstå att vi måste söka på annat håll. Bakom den neurotiska rastlösheten och det omedvetna behovet av att fly finns en sanning som väntat på oss länge. Vi måste trevande börja söka andra värden, genom att låta det gamla och uttjänta få tillåtelse att kapitulera och definitivt begravas. Det tidigare alltför uppskruvade tempot har i positiv bemärkelse, oss ovetandes, tvingat in oss i existentiella omvärderingar. Det andliga behovet trycker på och kräver sitt.


Men det krävs mod att trampa nya stigar. Stigar som till en början kan upplevas som att gå på gungfly och gör att vi ibland när tron på oss själva sviktar och vi inte har vår nya hamn i sikte, fegt ramlar tillbaka på den stora, enkla, raka vägen igen.

Men har vi börjat den inre vandringen och upptäcktsfärden så går det inte att backa. Trots osäkerhetskänslan i början blir våra steg säkrare för varje kliv. När hjärtats röst tillåts att tala högre kan vi inte bli annat är mer och mer modiga. Glädjen över att – äntligen – ha hittat styrkan och säkerheten genom vår ständigt starkare och tydligare inre kompass är belöningen. Då går vi inte lika lätt vilse i en yttre stressig och kaotisk värld, eftersom den världen inte längre kan utgöra en lockelse för oss. Vi har börjat hitta hem.

Läs hela inlägget »

Jag tycker att det blir rätt "lustiga" diskussioner och reaktioner på Facebook ibland.

Å ena sidan så handlar mycket inlägg om att vår medvetenhetsutveckling och därmed kärleksförmåga bör stärkas. Det bör i konsekvensens namn innebära att man kan leva sig in i hur en annan människa upplever det. Är man frisk och normalt fungerande så brukar det leda till någon slags reaktion och därmed agerande, om man upptäcker att någon blir utsatt för negativ och oschysst behandling t ex. Å andra sidan så kommer reaktioner  från en annan  "tyckarfalang" om att man "inte skall ge det negativa energi för då växer det"...

 

Jag är med på det sistnämnda resonemanget också - men skulle ändå vara väldigt tacksam för att människor reagerade och agerade, och inte bara rullade tummarna, om jag var i en akut utsatt situation... 

Men - det som egentligen borde vara den viktigaste diskussionen är väl - hur man gör detta. På vilket sätt och i vilken anda själva ingripandet görs. Det är väl det som är den verkliga utmaningen! Att aldrig låta ilskan eller irritationen bli så omfattande och gå så långt att man sänker sig till att hamna på samma nivå som den som "burit sig illa åt". Det är en hårfin balansgång, för att undvika att  bete sig som en lika dålig kålsupare förvisso - men en spännande utmaning, i vilken bägge "tyckarfalangerna" skulle kunna samsas. ♥

Läs hela inlägget »

2013 > 04


Citatet av Nietsche - "Det som inte tar kål på dig gör dig starkare", har vi hört citeras många gånger. Nästan som en klyscha har det upprepats. Men - inte för inte ligger det en absolut sanning i uttrycket.

 

Vad gäller mig själv så ser jag mig som ett resultat av logiken i talesättet iallafall. Om inte jag, om och om igen, hade blivit så ifrågasatt, stoppad och mobbad av min egen mor vad gäller mina värderingar, intressen och val av livsväg - då hade jag nog aldrig blivit så seg och innehaft den obändigt starka motor jag har inom mig.

För jag valde aldrig att bli läkare, något som hon förväntade sig att jag skulle bli. Hennes ständiga ifrågasättande, kritiserande och fördömande av mina "flummiga" och för henne konstiga ambitioner, intressen och livssyn gjorde istället att rebellen inom mig bara blev än mer trotsig och motståndskraftig. Naturligtvis ville hon som så många andra föräldrar "väl" i sitt förmanade och förgörande. Hon var väl rädd att det skulle gå "fel" för mig, att jag skulle gå vilse i livet.

Det som räddade mig var att jag av någon underlig anledning redan som liten såg min egen mamma som rädd och osäker, och fast i "vad- skall- andra-tycka" - syndromet. Det gjorde att jag trots de återkommande och sårande påhoppen iallafall kunde låta det rinna av mig för att jag lyckades se vad som var hönan och vad som var ägget... Och jag tror också att hon egentligen också var en fri själ, långt mycket mer än vad hon själv på sitt sätt gav uttryck för. Där fanns egentligen många icke fullt erkända och uppfyllda längtor och drömmar begravda.

De sista åren av mammas liv kom vi ändå varandra mycket närmare, och hon gav mig då mer och mer det erkännande för min egen väg som jag egentligen kanske hade behövt mer som barn. Men jag är inte det minsta bitter på min mamma. Hon kunde inte annat, hon visste inte bättre. Och allt - blir alltid, precis som det är ämnat att bli. Jag är tacksam. 

Så - låt aldrig någon som gett upp sina drömmar påverka dig att göra detsamma. Skapa DINA drömmar, ta ansvar för DIN längtan! Go for it!

Läs hela inlägget »

Så lyckas du med din Gilla-sida.

I en podcast tar Nina Jansdotter upp användbara tips angående vad man kan tänka på när man skall starta och driva en Gilla-sida på Facebook.

 

Varför skall du ha en Gilla-sida? Genom att skapa en Gilla-sida får du en extra "hemsida" på Facebook, som fungerar som en kommunikationsplattform där du kan presentera dig på ett bredare, mer intressant sätt och ha en dialog med de som följer dig och gillar dig. Syftet är alltså något mer än det rent kommersiella – att enbart sälja din produkt eller tjänst. Nina sammanfattar det i att det är ett hjärte-engagemang, en själ, som skall komma igenom. Det är människan bakom företaget vi vill lära känna och följa - inte enbart varumärket. Naturligtvis kan det yttersta syftet vara att tjäna pengar, sälja en produkt eller att driva opinion för en fråga t ex men på din Gilla-sida förmedlar du dina värderingar och vad som är viktigt för dig. Du presentera dig som en företrädare för din bransch t ex och lämnar tips, delger trender och nyheter, ger råd och inspirerar utifrån vad du själv brinner för.

 

Sätt ett bra namn på din Gilla-sida

Facebook har gått ut med att de kommer att stänga ner Gilla-sidor med allmänna namn. Så ett bra tips är att du väljer ett namn som är mer unikt, mer speciellt t ex ditt företagsnamn.

 

Med vilken frekvens skall jag lägga ut nya inlägg ?

Ninas tips är att lägga in något varje dag för att visa vilka du/ni är . Det krävs hög närvaro, hög aktivitet för att inte drunkna i "bruset" på sociala medier. Du behöver därför uppdatera med spännande, intressanta och engagerande inlägg. Att läsa och svara på kommentarer från dina gillare, följa upp och interagera är viktigt. Utveckla en egen stil - men upprepa heller inte för mycket så att du blir för förutsägbar. Förvåna och skapa omväxling!

 

Omvärldsbevaka

Vad fungerar på andras Gilla-sidor? Vad fungerar mindre bra? Hur skriver de som har stora sidor med många besökare? Skaffa förebilder! Inte för att bli en "copy-cat" – utan för att få tips och inspiration för att sedan göra din "egen grej" utifrån din egen stil. Var inte heller rädd för att göra misstag, Våga testa olika saker.

 

Testkör

Ninas tips är att du har minst 10 inlägg på din sida innan du lägger ut den så att du inte från start erbjuder en tom sida. Innan du har fått 30 gillare kan sidan inte ta del av statistik, och är dessutom svår att söka. Ett annat tips är också att hålla balansen, och skriva ett kommersiellt inlägg mot 5 icke-kommersiella. Detta för att man inte gärna följer någon som ständigt och jämt vill sälja sin produkt. Be också om feedback!

 

Hur skall man få många Gillare?

Några tips är att när du satt upp din sida kan du använda dig av "bjuda-in-knappen" på Facebook för att bjuda in dina vänner, till din nya sida. Du meddelar på din egen privata sida, att du skapat en sida och bjuder in dina vänner och ber dina vänner att dela din nya sida. Du kan också köpa annonser via Facebook . Viktigast menar Nina, är ändå att om du fyller på med intressant material på din sida så kommer det att delas av dina vänner, vilket i sin tur skapar nyfikenhet av deras vänner, som då ofta blir nya Gillare på din sida. Det du ger – det får du tillbaks - även på Facebook!

 

Läs hela inlägget »

Apropå en morgonfundering om civilkurage - som jag delgav på min wall på facebook idag: "Om du i "förtroende" fått reda på att en person gjort något vedervärdigt, något som har skadat många många människor...Håller du då fast vid ditt "förtroende" och skyddar den sjuke - våldsverkaren, mobbaren, näthataren t ex ...Eller ser du det som att personen, den med det sjuka beteendet, inte inser vad denne håller på med, inte är vid sina sinnens fulla bruk - och väljer att istället fokusera på att rädda så många som möjligt som skulle kunna bli utsatta för denne person ? Konsekvensen av ditt ställningstagande blir i det sistnämda fallet att du för att rädda både den sjuke våldsverkaren från sitt eget (omedvetna?) handlande - och dennes presumtiva nya offer - sviker ett "förtroende" - men gör det för att ge alla inklusive våldsverkaren en chans att bli hela människor och må bra....Är att "aldrig svika ett förtroende" alltid avgörande, även om det gäller att försvara sjuka och destruktiva beteenden? Bidrar du då helt enkelt inte med att hålla det sjuka vid liv? Var går din gräns? Hur skulle du göra? När säger du ifrån?  Vågar du göra dig "ovän" med den "sjuke" och svika förtroendet trots att det kanske är din man, din vän, din arbetskamrat? 

Läs hela inlägget »

Revolution och Uppenbarelser - en tid av förnyelse, tvingande uppvaknanden och reformer.
Mellan åren 2012 och 2015 går planeterna Uranus och Pluto i sk kvadratur sju gånger. Deras cykler är på 138 år och sist de "samarbetade" var i mitten på 60-talet. Det var en tid i protester mot Vietnamkriget och mot stora multinationella företag som utnyttjade sin makt hänsysnlöst. Solidaritet var ett ord som myntades, liksom "Love, peace and understanding". Flower-power-rörelsen och hippiekulturen innebar bl a experimenterande med droger, sex, musik och andlighet. Samma anda och grundläggande ideal, om än inte i exakt samma tappning, är vi alltså mitt upp i nu under dessa år. Vi bör se en koppling till just de rörelser, initiativ och värderingar som var på gång då.
Ett nyckelord för dess två extremt "tuffa" planeter är "tvingande frigörelse" - och det lär vi få uppleva på många plan. Oroligheter, extrema politiska reformer, omstörtande verksamheter, akuta kriser och revolt mot auktoritära, elitistiska maktstyren.
Naturligtvis kommer vi att känna av detta på det personliga planet också. Ju mer vi har i våra egna horoskop som aktiveras av dessa planeter desto mer kommer vi att bli "bärare" av denna energi som individer. Pluto är tvingande till sin karaktär och driver/pressar fram sådant som inte är i enlighet med sann frihet. Extremt motstånd kan givetvis infinna sig även på det personliga planet innan pånyttfödelsen och död av det gamla kan inträda.
Det som vi som individer kan fundera på speglat av dessa planetbudskap är: Hur använder jag min makt, mitt inflytande? Helande eller egoistiskt raserande? Öppet eller hemligt/manipulativt? Och kan jag konsten att släppa det gamla, traditionella och följa med på verkligt nytänkande? Bejakar jag min individualitet och självständighet ordentligt, även om det innebär att jag måste släppa taget om min gamla världsbild?
Att på ett individuellt plan göra motstånd mot detta skapar oerhörda spänningar, frustrationer och tillstånd av ökad stress. Den 20 maj i år så är dessa planeter i ett exakt spänningstillstånd igen - och vi lär få se en upptrappning av skeenden fram tills dess. En spännande och mycket utmanande tid onekligen - som vi befinner oss mitt upp i!

Läs hela inlägget »

Tisdagstankar...I astrologins värld  ser horoskopet för "offret" och "förövaren" likadant ut. Moral och medvetenhet kan alltså inte utläsas. Det innebär att astrologin rätt förstådd är ett verktyg att se och återta, de egna projektionerna - och sluta upp med "skylla ifrån sig"- mentaliteten. Vi ÄR magneter- det vi har inuti oss blir alltid resultat "på utsidan". Vi har alla svarta och vita sidor inom oss, det finns inga "bättre" eller "sämre" människor.

Vi väljer och skapar utifrån graden av medvetenhet , vilken av sidorna som skall manifesteras. Väljer vi att förneka den "svarta" sidan - så tar den överhanden - utan att vi märker det eller förstår det... Och då ser vi det förnekade "svarta" inom oss som något ont, utifrån kommande.

Vi har mycket att vinna på att "se inåt" och sluta kriga med det vi själva skapat....♥

Läs hela inlägget »

 

Jag läste någonstans något klokt: "Den som varit överallt och ständigt är på väg, har kanhända aldrig riktigt varit någonstans".


När vi håller hög hastighet genom livet ser vi inte lika klart. Livet har ofta ingen chans att tala till oss eftersom vi dessutom är fullproppade med tankar, känslor och intryck sedan tidigare och som aldrig har fått en chans att bli sorterade och få sjunka undan. Med för mycket "unfinished business" på livskontot så missar vi också nyanserna, det finstilta. Vi tolkar signaler både utifrån och inifrån sämre, och riskerar till och med att totalt negligera dem. Och med ett ständigt växande "unfinished business"- konto har vi inga som helst extraresurser att ta till i situationer då livet erbjuder sådant vi själva kanske inte alls tycker att livet "borde" innehålla, eftersom vi utan att veta om det gått på reservkrafterna sedan länge. Kriser och utmaningar - som oavsett om vi gillar dem eller inte - ändock hör till livets ingredienser - blir då inte bara en fas att gå igenom utan något som definitivt kan få oss på fall och t o m rejält köra fast i.

 

Men innan det gått så långt så har vi kanske försökt med olika strategier, medvetna eller omedvetna, för att hantera den känsla av olust, meningslöshet och avsaknad av kraft och glädje som mer och mer gjort sig påmind - ofta genom de stunder då vi dragit ner på takten och inte sprungit fullt så fort genom livet. För saktar vi ner och gör oss mindre sysselsatta så kommer intrycken ikapp oss. Det är signaler och känslor som i ett sådant läge ofta inte upplevs som odelat positiva eftersom vi inte förstår eller kan ta till oss det välsignade budskapet. Ifrågasättande och tomhetskänslor smyger sig på och börjar enträget och återkommande tala om för oss att det som varit drivkrafter och känts som meningsfulla aktiviteter tidigare, nu inte räcker längre. Materiella statussträvanden ger inte samma kickar. Konsumtion, yttre prestation och ambition tillfredställer heller inte längre - och måste som vilken annan drog som helst trappas upp i omfattning för att tillfälligt kunna lindra det som ändå omöjligt kan lindras genom flykt och förnekelse.

 

Vågar vi verkligen lyssna så börjar vi förstå att vi måste söka på annat håll. Bakom den neurotiska rastlösheten och det omedvetna behovet av att fly finns en sanning som väntat på oss länge. Vi måste trevande börja söka andra värden, genom att låta det gamla och uttjänta få tillåtelse att kapitulera och definitivt begravas. Det tidigare alltför uppskruvade tempot har i positiv bemärkelse, oss ovetandes, tvingat in oss i existentiella omvärderingar. Det andliga behovet trycker på och kräver sitt.


Men det krävs mod att trampa nya stigar. Stigar som till en början kan upplevas som att gå på gungfly och gör att vi ibland när tron på oss själva sviktar och vi inte har vår nya hamn i sikte, fegt ramlar tillbaka på den stora, enkla, raka vägen igen.

Men har vi börjat den inre vandringen och upptäcktsfärden så går det inte att backa. Trots osäkerhetskänslan i början blir våra steg säkrare för varje kliv. När hjärtats röst tillåts att tala högre kan vi inte bli annat är mer och mer modiga. Glädjen över att – äntligen – ha hittat styrkan och säkerheten genom vår ständigt starkare och tydligare inre kompass är belöningen. Då går vi inte lika lätt vilse i en yttre stressig och kaotisk värld, eftersom den världen inte längre kan utgöra en lockelse för oss. Vi har börjat hitta hem.

Läs hela inlägget »

Jag tycker att det blir rätt "lustiga" diskussioner och reaktioner på Facebook ibland.

Å ena sidan så handlar mycket inlägg om att vår medvetenhetsutveckling och därmed kärleksförmåga bör stärkas. Det bör i konsekvensens namn innebära att man kan leva sig in i hur en annan människa upplever det. Är man frisk och normalt fungerande så brukar det leda till någon slags reaktion och därmed agerande, om man upptäcker att någon blir utsatt för negativ och oschysst behandling t ex. Å andra sidan så kommer reaktioner  från en annan  "tyckarfalang" om att man "inte skall ge det negativa energi för då växer det"...

 

Jag är med på det sistnämnda resonemanget också - men skulle ändå vara väldigt tacksam för att människor reagerade och agerade, och inte bara rullade tummarna, om jag var i en akut utsatt situation... 

Men - det som egentligen borde vara den viktigaste diskussionen är väl - hur man gör detta. På vilket sätt och i vilken anda själva ingripandet görs. Det är väl det som är den verkliga utmaningen! Att aldrig låta ilskan eller irritationen bli så omfattande och gå så långt att man sänker sig till att hamna på samma nivå som den som "burit sig illa åt". Det är en hårfin balansgång, för att undvika att  bete sig som en lika dålig kålsupare förvisso - men en spännande utmaning, i vilken bägge "tyckarfalangerna" skulle kunna samsas. ♥

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter