• Blogg

2016 > 12


För många av oss kan det kännas lika främmande att hämta hem våra projektioner som att välkomna nattens mardrömmar. Men efter ett antal vändor i den ena efter den andra av livets återvändsgränder så börjar bit efter bit av de verkliga orsaksförhållandena skönjas för oss. Sanningarna kommer ikapp .
 
Vi slutar tro på "slumpen", "oturen" och "orättvisor" - och inser att det inte kan finnas någon eller något som står i skuld till oss. Det finns ingen utanför oss att klandra. Och det har egentligen aldrig heller funnits något att förlåta, annat än vår egen omedvetenhet och felaktiga varseblivning. Istället blir vi mer och mer vän med tanken att ta tag i våra feltolkningar av verkligheten, vår "smutsiga byk" - den som vi tidigare trodde hörde hemma hos någon annan. Vi börjar inse gåvan som väntar genom detta.
 
Så länge vi skyddar oss från sanningar om oss själva, både positiva och negativa, får vi betala ett högt pris. Lögner är energisänkande. Sanningsblockader skapar ett effektivt skydd mot kraft, glädje och vitalitet. För mig handlar personlig utveckling mer om att vara ärlig än att vara positiv. Att krampaktigt tvinga oss själva att alltid vara positiva är ett effektivt sätt att hålla stånd mot sanningar och därmed en utveckling som i längden enbart kan gynna oss. I värsta fall leder det till hybris och ett överdimensionerat ego. Ett ego som kan vara rejält kamouflerat i new age-rosa ”tro-på-dig -själv"-termer som gör att det är svårare att upptäcka.
 
Bakom de sk.svarta sidorna i vårt beteende, finns alltid fantastiska skatter. Men när illusion möter verklighet gör det ont i vår skönmålade och bräckliga självbild. Ju starkare ego vi äger desto starkare motstånd gör vi. Vi förväxlar tyvärr att ge upp motstånd med nederlag.
 
Att leva ärligt fordar massor med mod. Slutar vi upp med att vara vår egen värsta fiende väntar kraften inom oss alltid på att belöna oss. När vi vi vill och vågar.

Läs hela inlägget »

2016 > 12


För många av oss kan det kännas lika främmande att hämta hem våra projektioner som att välkomna nattens mardrömmar. Men efter ett antal vändor i den ena efter den andra av livets återvändsgränder så börjar bit efter bit av de verkliga orsaksförhållandena skönjas för oss. Sanningarna kommer ikapp .
 
Vi slutar tro på "slumpen", "oturen" och "orättvisor" - och inser att det inte kan finnas någon eller något som står i skuld till oss. Det finns ingen utanför oss att klandra. Och det har egentligen aldrig heller funnits något att förlåta, annat än vår egen omedvetenhet och felaktiga varseblivning. Istället blir vi mer och mer vän med tanken att ta tag i våra feltolkningar av verkligheten, vår "smutsiga byk" - den som vi tidigare trodde hörde hemma hos någon annan. Vi börjar inse gåvan som väntar genom detta.
 
Så länge vi skyddar oss från sanningar om oss själva, både positiva och negativa, får vi betala ett högt pris. Lögner är energisänkande. Sanningsblockader skapar ett effektivt skydd mot kraft, glädje och vitalitet. För mig handlar personlig utveckling mer om att vara ärlig än att vara positiv. Att krampaktigt tvinga oss själva att alltid vara positiva är ett effektivt sätt att hålla stånd mot sanningar och därmed en utveckling som i längden enbart kan gynna oss. I värsta fall leder det till hybris och ett överdimensionerat ego. Ett ego som kan vara rejält kamouflerat i new age-rosa ”tro-på-dig -själv"-termer som gör att det är svårare att upptäcka.
 
Bakom de sk.svarta sidorna i vårt beteende, finns alltid fantastiska skatter. Men när illusion möter verklighet gör det ont i vår skönmålade och bräckliga självbild. Ju starkare ego vi äger desto starkare motstånd gör vi. Vi förväxlar tyvärr att ge upp motstånd med nederlag.
 
Att leva ärligt fordar massor med mod. Slutar vi upp med att vara vår egen värsta fiende väntar kraften inom oss alltid på att belöna oss. När vi vi vill och vågar.

Läs hela inlägget »

2016 > 12


För många av oss kan det kännas lika främmande att hämta hem våra projektioner som att välkomna nattens mardrömmar. Men efter ett antal vändor i den ena efter den andra av livets återvändsgränder så börjar bit efter bit av de verkliga orsaksförhållandena skönjas för oss. Sanningarna kommer ikapp .
 
Vi slutar tro på "slumpen", "oturen" och "orättvisor" - och inser att det inte kan finnas någon eller något som står i skuld till oss. Det finns ingen utanför oss att klandra. Och det har egentligen aldrig heller funnits något att förlåta, annat än vår egen omedvetenhet och felaktiga varseblivning. Istället blir vi mer och mer vän med tanken att ta tag i våra feltolkningar av verkligheten, vår "smutsiga byk" - den som vi tidigare trodde hörde hemma hos någon annan. Vi börjar inse gåvan som väntar genom detta.
 
Så länge vi skyddar oss från sanningar om oss själva, både positiva och negativa, får vi betala ett högt pris. Lögner är energisänkande. Sanningsblockader skapar ett effektivt skydd mot kraft, glädje och vitalitet. För mig handlar personlig utveckling mer om att vara ärlig än att vara positiv. Att krampaktigt tvinga oss själva att alltid vara positiva är ett effektivt sätt att hålla stånd mot sanningar och därmed en utveckling som i längden enbart kan gynna oss. I värsta fall leder det till hybris och ett överdimensionerat ego. Ett ego som kan vara rejält kamouflerat i new age-rosa ”tro-på-dig -själv"-termer som gör att det är svårare att upptäcka.
 
Bakom de sk.svarta sidorna i vårt beteende, finns alltid fantastiska skatter. Men när illusion möter verklighet gör det ont i vår skönmålade och bräckliga självbild. Ju starkare ego vi äger desto starkare motstånd gör vi. Vi förväxlar tyvärr att ge upp motstånd med nederlag.
 
Att leva ärligt fordar massor med mod. Slutar vi upp med att vara vår egen värsta fiende väntar kraften inom oss alltid på att belöna oss. När vi vi vill och vågar.

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter